Mitt under juldagens kvällsmat får "extrahusse" Inge syn på julharen utanför köksfönstret! Äntligen har all utlagd havregryn gett resultat... Husse släppte ut Dixon i mörkret (trots att matte var lite orolig över att han skulle komma bort... ) och det tog ingen lång stund innan haren lade benen på ryggen och kutade iväg. Dixon blev skogstokig och sprang runt i trädgården... och tillbringade sedan en bra stund ute på åkern och skällde för fullt. Nu när han väl kommit in igen går han från den ena dörren till den andra och gnäller... "snälla släpp ut mig igen, det luktar så gott" verkar han säga...

Bara att hoppas att haren vågar sig fram igen så vi kan få drev imorgon bitti också. Fortsättning följer... :)

Dixon myser och värmer sig i husses knä vid elden efter en härlig runda i skogen i det sköna juldagsvädret.

Enligt Dixons "julklapp" (GPS-pejl) har han avverkat 1,5 mil i skogen... Inte undra på att man blir trött då!

Jaktmässigt blev det riktigt lyckat. Eget upptag och 3-4 min drev innan haren bestämde sig för att försvinna genom att ta grusvägen bort.

Då tyckte Dixon det var säkrast att springa tillbaks till husse igen.

Två timmars skogspromenad i söndags resulterade inte i något drev, men väl två bra sök. Slagen frös på morgonkvisten. Men vi fick en härlig förmiddag i skogen i det fina vädret.

Dixon tränar sig inför julafton!

Idag har Dixon drivit hare "på riktigt" för första gången!

Han mötte haren två gånger och hade en drevtid på ca tio minuter.

Han sprang som bara denoch det är svårt att avgöra vem som är lyckligast - Dixon eller husse!

Dixon blev idag mycket konfunderad över allt det vita som låg överallt och sprang som en dåre runt runt på gräsmattan och bet i snön, kastade upp lite snö i luften och fnyste då det blev för mycket i näsan!

Promenaden byttes till bus med matte på gräsmattan, vilket Dixon verkligen uppskattade. Hoppas snön får ligga kvar ett tag nu. Husse ser fram emot att få gå ut i morgon och för hoppningsvis hitta harspår tillsammans med Dixon.

Unge herr Dixon har en viss förmåga att skrämma slag på oss andra här hemma! I lördags busade husse och Dixon och plötsligt springer Dixon i full karriär rakt in i skåpsluckorna i köket, han vänder sedan och springer vidare, men stannar snart och skriker! Husse lyfte upp honom och klämde lite lätt på vänster tass och ben. Dixon fortsätter skrika, hugger efter husse och ser allmänt plågad ut...

Grattis tänkte vi... nu bröt han benet! Han kunde inte stödja på tassen, utan hoppade på tre ben! Samtal till Blå stjärnan och inbokad tid någon timme senare, sköterskan sa dock att det inte är ofta valpar bryter sig, kan vara en stukning som läker ut snabbt.

Lillmannen sov i över en timma, men reser sig sedan och kan gå nästan som vanligt igen. PUST! Inget brutet i alla fall. Nytt samtal till Blå stjärnan för avbokning av tiden. Några timmar senare är det full fart på honom igen.

Matte tyckte synd om Dixon och förärade honom en ni pipleksak efter att ha varit och handlat...

Ingemar och Birgitta från Snillabygget var på besök hos oss i Enesbo förra helgen.De hade två av beaglarna med sig nämligen Zolo och Zpenser.

Dixon och Zpenser hade fullt upp att busa med varandra under både lördagen och söndagen. Det var dock på lek så det ser värre ut på bilden än vad det var...

På söndagen hade de  fullt sjå att försöka hänga med Zolo i skogen, det visade sig dock vara jobbigt för de båda unga herrarna...

Skönt att få krypa upp i matte resp. lillmattes knä vid elden och vila efter äventyren i skogen.

Zolo kämpade på bra i skogen och hade 4 upptag, det blev dock inte några långa drev, men det var inte lätt, 10 minus och torr snö. Men hade gjorde i alla fall tappra försök.

Vi hade en jättetrevlig helg tillsammans, Tack för besöket och välkomna igen!